Det finns inga ord..

Ligger ensam i min säng i mitt eget privata lilla mörker.
Lyssnar på Kents nya skiva på spotify och känner lite på livet som jag brukade göra. Vad har hänt med mig, jag som brukade vara så pepp på allt. Men som de säger - ingen lämnas kvar. Jag tänker på det som i Supermariospelen, nivet de spelen där man måste springa annars blir man nerputtad eftersom banan fortsätter röra på sig även att du själv står still. Jag kommer bli nerputtad eller uppäten av alla flygsköldpaddor, ELLER! Så kanske det är dags att fälla ut fallskärmen, landa och borsta smutsen från mina axlar.

Det kanske är dags att jag gjorde allt det där "borde",
och sket i allt det där "coola".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback